Det har vill jag uppleva lite oftare. Hemmagjord marangsviss med ljus i, svenska toner i mitt ora och jag vaknar upp i min vaningsang i Rio de Janeiro. Solen lyser fran en klarbla himmel, det stora bla havet med de enorma vagorna vacker mitt barnasinne och vi spelar strandtennis. Kan absolut inte klaga over nagonting alls.
Livet ar bra harligt ibland. Att 30 ligger inom rackhall, struntar jag fullstandigt i. Kanske kommer angesten imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grsattis gumman! 30 ar en bit kaka, det klarar vi galant..det ar ju trots allt tio langa ar till 40...
Skicka en kommentar