Flyttlasset redo

Så står flyttlasset redo, och mitt nya liv formar sig i horisonten. Hur ska detta bli? Känner mig förväntansfull inför denna resa och med alla nya spännande utmaningar det kan föra med sig. Har vetat om livsförändringen i 6 månader och nu är dagen här.

Har släpat, dragit, burit och knuffat in alla möblerna i en stor lastbil. Min barnsdomsvän och pappa är med mig, och ska guida in mig i mitt nya liv.

Det här ska bli spännnade. En ny epok börjar.

Bajskorv

Caca eller kaka? Ord som stavas nästan likadant, men uttalet skiljer sig. En form för homografer till varandra, fastän det är olika språk.

Låg och läste godnattsaga för min kära systerdotter och tillika guddotter, då hon helt plötsligt utbrister: "Moster Fia, du är en Caca". Till saken hör att underverkets pappa är från Chile och mina spanskakunskaper är begränsade till enkla fraser. Detta ord var inte ett av dem som ingick i mitt begränsade ordförråd, och kanske var det lika bra, för uppenbart är jag en bajskorv. Det var det hon sa.

Skrattet välde fram i mig, men jag försökte i all iver plocka fram min pedagogiska sida, fastän jag hade svårt för att vara seriös. Caca eller kaka, om du vill. "Jag är gärna din kaka, men då får du vara min smula".
Vi låg och skrattade i sängen, och pedagogen i mig försökte dra upp andra homografer, dvs ord som stavas lika men har olika uttal och betydning. Banan och banan, man och man eller varför inte kör och kör. Svårt när man inte ser orden i en mening, men ganska roligt att leka med språket.

Barn är härliga och spontana. Levande människor, som jag hoppas inte blir för formade när de växer upp. Bevara spontaniteten.Ordet caca blev avdramatiserat, så nu är det bara en kaka som hamnar i toaletten, eller varför inte bjuda på en caca till kaffet?

Kaos

Kaos. Hemma i ett kaos. Flyttkartonger överallt och ett förvirrat liv. Vill på semester igen... Vill nog egentligen inte börja mitt vuxenliv, fastän det är en resa bara det.

Hela min familj flyttar samtidigt, det är nästan ett skämt. Pappa flyttar från villan och har köpt min systers lägenhet, mamma har köpt min brors lägenhet inne i stan och han ska flytta tillbaka till Kiruna, min andra bror har köpt mina föräldrars villa, min syster flyttar till ett radhus och jag flyttar från Köpenhamn till en liten stad i Sverige. Allt detta samtidigt. Eller drömmer jag?

Städar, packar, fixar och kollar igenom gamla minnen. Var jag inte nyss 12, eller 18 eller varför inte 23. Vad hände? Vad länge sen det känns, fast ändå inte. Gamla dagböcker rotas fram. Vilken utveckling, objektet för min kärlek har växlat men samma tro har alltid har funnits där. Gamla kärleksbrev sätter tankarna igång. Livet går vidare fastän man inte trodde det, och vad bra det blev. Mitt uppe i ett förhållande tror man det är för evigt, men vad är egentligen det? Aldrig roligt att såra någon eller bli sårad. Det gör otroligt ont på vilken sida man än står. Livet kan vara passionerat, man får bara våga riskera lite. Så jävla surt när man inte är där längre, men passionen kan väckas igen. Även om man inte tror det. Friskt vågat, hälften vunnet. Så sant att jag mår illa blandat med en viss förtjusning.

Finns människor som man möter som har en enorm effekt på en, trots att man egentligen inte känner varandra. Som får en att känna det där lilla extra, det där lilla bubbelbadet som är på väg att startas upp. Kemi, personkemi. Fan, vad svårt det är. Inget vi kan ta på...men ändå så vansinnigt viktigt. Sätter igång tankar och känslor som man inte kan stoppa, fastän man ibland vill. Känslorna vinner över förnuftet. Skulle det inte vara lättare om man kunde stänga av sin hjärna ibland? Trycka på on/off.

Lisa för själen

Ligger på Caros soffa och musik strömmar in i mina öron. Känner mig upprymd och lite förväntansfull, men kan egentligen inte sätta fingret på varför. Kanske är det de senaste dagarnas upplevelser som har höjt förväntningarna, kanske är det musiken som får mig att känna mig kär i livet.

Musik förmedlar så starka känslor att jag ibland bara ligger på golvet och filosoferar. Drömmer mig bort i min fantasivärld, där alla tankar får sväva fritt. En och samma låt kan få mig att börja gråta och tycka att livet är ganska deprimerande, för att en annan dag väcka mina innersta drömmar och få mig att känna att jag inte ska kasta bort mitt liv. Kents "Mannen i den vita hatten" kan få mig att svänga mellan dessa ytterligheter. Fina ord, där vi finner essensen i vårt liv i låtens slutskede: "men älskling, vi ska alla en gång dö"

Riksgränsen, Kiruna och Lofoten. Så vansinnigt vackert att man blir mållös. Kiruna är egentligen inte bildskönt, men väcker en nostalgikänsla hos mig som är oemotståndlig. Inte kunde man tro att mina 4 år i Kiruna i åldern 6-10 år skulle sätta så djupa spår, men jag känner mig hemma på ett sätt som är svårt att förklara. Detta karga landskap, snö och fjäll. Vackert.

Caro kom till Riksgränsen för en vecka sen och vi har åkt skidor, klättrat upp på Nordalsbranten, åkt till Kiruna och sett allt som är värt att se (inkl. Ishotellet) och gått på topptur. Vaknade upp i onsdags: sol! Martin (brorsans frus lillebror som vi bodde med i husvagnen) hade redan stuckit iväg, och vi ville inte vara sämre. Nu skulle vi upp på Rombakstøtta som har en fantastisk utsikt över Narviksfjorden. Äntligen! Molnfronten och dimman halvvägs in i Norge fick oss dock på andra tankar, så vi vände och körde till Vassijaure istället.

Vi valde inte den lättaste vägen att komma upp på Vassitjåkka, dumma som vi var. Klättrade rakt upp för fjället, stighudarna satt fast men isen gjorde att jag slant och Caro var tvungen att dra upp mig med sin stav. Dags att gå med skidorna på ryggen istället, man får inse sina begränsningar. Väl uppe på fjället ett par timmar senare var vi helt hänförda av den vackra utsikten. Solen flödade över den lappländska fjällkedjan, och över Norge låg en molnfont som gav en häftig kontrast. Värt allt slit flera gånger om. Åket ner från toppen och ner i en ravin var full med pudersnö och vi var helt lyriska när vi kom ner. Kan det bli bättre än så här?

Har varit i Lofoten på vägen till Bodø. Öppet hav, höga fjällformationer och små pittoreska byar. Lisa för själen. I Henningsvær hängde fisken på tork, och hela byn andades ett gediget lugn. Vi satt på klipporna och beundrade utsikten. Ville stoppa tiden.

Tog Hurtigruten från Lofoten till Bodø sent på kvällen, sov inne i salongen, där de rika turisterna nog undrade vad det var för sunkiga människor som låg där och sov som ett par uteliggare. Vi fick deja vù till när vi sov på en parkbänk i Belgrad när vi var på Interrail i Östeuropa för 3 år sen. Rolig upplevelse.

Fina dagar.

Riksgränsen

Tänk er snö, snö och åter igen snö så långt ögat ser. Vädret ändrar sig snabbt från att ha varit sol, till fullständigt flatljus, sen kommer ett kraftigt snöfall, dimma och blåst och allt ändrar sig på bara några timmar. Allt detta har hänt idag och det är Riksgränsen i ett nötskal. Jag älskar det! Här känner man sig verkligen levande.

Man kan lugnt snacka om att det är kontraster att komma hit från Indien. Men jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att göra det, för skidåkningen är helt fantastisk, och jag har fått det bästa av två världar.

Var ute och uppe på fjället kl 9 idag. Kors i taket! Det snöade igår kväll, så jag kunde knappt sova inatt eftersom jag så himla gärna ville ut och åka puder. Träffade brorsan och hans kompis i liftkön, och eftersom de är locals så drar de ut en på galna äventyr. Hur bra som helst! Vi kastade oss ut för berget, hoppade från små klippor, och kände på den härliga snön. Jag har aldrig varit den stora hopparen, men det är alltid bra när man får utmaningar och det är en av de sakerna som jag vill förbättra som skidåkare. Kastade mig ut för en klippa på ca 3 meter, och landade perfekt. Blev så sjukt glad! Drog vidare och kände mig fri som en fågel med massa nytt självförtroende. Lite längre fram hör jag brorsan ropa: "Fia, akta!" Men jag är redan i luften, och hinner tänka: "Äh, det är nog inte så långt ner". Det var det. Jag tumlade runt, studsade på huvudet och skidorna flög åt alla håll. Jag hade kört ut för ett stup. Ups! Det gick bra, så inget att vara rädd för och det är en herrans tur att man kör med hjälm och ryggskydd. Tydligen såg det ganska våldsamt ut.

Otroligt svårt att se var alla stup och stora stenar är här i Riksgränsen, för när flatljuset drar in, ser man inte ett dugg. Men friskt vågat hälften vunnet, och utan utmaningar blir man aldrig än bättre skidåkare. Jag trivs som fisken i vattnet här!

BILDER

Sa har jag lagt in massa bilder från resan: http://picasaweb.google.com/sofia.kjellberg

Kontraster

Ar det kontrasterna som haller en vaken och som gor att man verkligen uppskattar det man har upplevt?

Har varit i Ooty, en liten (eller sa liten ar den nog inte) bergsby soder om Bangalore. Otroligt fint, skont vader (svalt) och massa roligt man kan uppleva. Exempelvis ata choklad, kolla in teplantager (jag var i himmelriket :D), lokala stamfamiljer och aka ett litet miniatyrtag fran en annan liten bergsby till Ooty. Jag satt mitt bland en indisk familj, bestaende av 4 broder och deras fruar. For att komma in i denna vagn, var jag tvungen att hoppa in och ut ur flera andra vagnar. Hela tiden fick jag hora: "No, no, no. The train is full. Reservation" Hur svart ska det vara? Men till sist fick jag komma med :)

Den indiska familjen tyckte det var valdigt roligt att jag hamnade mellan dem, och jag fick de klassiska fragorna: Vad heter du? Var kommer du ifran? (det roliga ar att alla som man moter verkar vara intresserade i att veta det) och sen kommer foljdfragorna. Ar du gift? Bor du hos dina foraldrar? Vad jobbar du med?
De var forfarade over att jag reste ensam, ogift och inte bodde hos mina foraldrar. Forklarade att vart samhalle ar mer individbaserat och darfor ar det vanligt i vart land. De tyckte det lat hemskt och erbjod mig att bo hos dem :)

Har upptackt en annan intressant grej, och det ar att sa fort de fragar vad man gor hemma och man svarar att man ar lakare, sa hamnar man i en sorts fredad zon. De lyfter pa ogonbrynen och utbrister ett forvanat "ahhh" Hur bra som helst. Kan tycka det ar lite jobbigt att fa den fragan hemma, men har ar det bara bra eftersom man glider igenom det hela mycket enklare. Far lite kanslan av att da vill de inte gora en nat dumt eftersom ens yrke ar att ta hand om andra. Lustigt! Jag tackar och tar emot, bra att man kan anvanda sin utbildning till nat ;)

For att aterga till kontrasterna. Har forflyttat mig fran Ooty till Bangalore, som istallet ar fullstandigt kaotiskt. Bilar, bilar, bilar och ater bilar. Tror seriost att jag haller pa och bli ihjalgasad. Hade nog hellre stannat en dag extra i Ooty, men a andra sidan minns jag dagarna i jungeln och i Ooty med annu storre gladje. Bangalore ar mer vasterlandskt, sa jag kan ga runt med linne och kjol istallet (kan forvisso gora det pa andra stallen, men det ar klart mer fordelaktigt att ha knan (nu pratar vi byxor) och skuldror tackta hela tiden och garna en sjal. Man undviker verkligen problem pa detta satt och blir mer fredad) och shoppingen ar helt galen. Var pa en marknad igar, och blev nastan snurrig av alla forsaljare. Glasogon ar superbilligt, sa jag har bestallt ett par extra och ska hamta ut dem idag. 1400 kr istallet for typ 6000 kr hemma. Det ar dyrt nar man ar blind ;)

Tog time-out fran stressen och hoppade in pa en ayurveda-klinik. Tva kvinnor som masserar en samtidigt i 90 min med en himla massa olja och en avslutande peeling. Kalaset kostade hela 100 kr. Denna gang var klart battre an sist, sa jag ska dit idag igen. Skont att bli ompysslad och verkligen ge sig han.

Glad pask forresten!

Safari

Vilka dagar! Natur och jag gar som handen i handsken, och jag skulle vilja backa tiden for att fa uppleva allt igen. Nattsafarin var helt underbar!

Vi akte ut i skogen med jeepen, solen var pa vag ner och gav den vackraste av solnedgangar. Det hela kandes verkligen enormt stort, och vi spejade ut i morkret. Efter mycket letande ser guiden nat rora sig inne bland traden. Vi ar fullstandigt tysta, och endast dimljuset lyser upp skogen. Dar mitt bland traden ser vi en flock elefanter. Vi fortsatter vara knapptysta och efter ett tag borjar de kanna sig trygga, och upplever att vi inte hotar dem. De borjar rora pa sig. Vi ser 5 elefanter, med deras ungar mellan benen, korsa vagen bara fa meter ifran oss. Det var sa fantastiskt att det ar svart att beskriva.

Euforin var stor nar vi atervande till campen, men fler fantastiska saker skulle handa. Var guide fragade om det var nan som ville folja med pa en tribefestival. Kommer inte riktigt ihag vad det var de firade, men mitt ute i skogen var en flock manniskor. Det var levande indisk musik, rokelsedoften hangde tung i luften och blandades upp med haschrok, och overallt dansade man och kvinnor. Det var en fantastisk upplevelse, som jag sent kommer glomma. Folket tyckte det var otroligt roligt att 4 utlanningar hade hittat dit, sa de drog tag i oss, och skulle lara oss dansa. Manniskorna omkring skattade at oss, och det kan jag verkligen forsta for vi sag nog ut som en flock idioter. Jag gillade killarnas dans, som var lite mer fri och fick mycket uppmarksamhet for det. Sa jag gick snabbt tillbaka och dansade tjejernas dans :) Den natten somnade jag med ett stort leende pa lapparna.

Nasta morgon gick jag upp kl 6 for att ga pa morgonsafari "by foot". Hade bara sovit 4 timmar, men var glad i hagen for det. Trekkade ut i skogen och solen gick upp over bergen. Vi spejade efter djur, och guiden sa att vi skulle halla ihop eftersom de vilda elefanterna kan vara farliga. Vi sag absolut ingenting, men efter mycket vantande horde vi elefanterna. Vi fick ga in i ett buskage en och en for att kolla pa en elefanthona dia sin unge. Jag kom som sista person, och nar jag star och tittar hor vi plotsligt ett knak och en elefant som ger ut en varningssignal, Guiden tittar pa mig och gor tecken "go, go, go" Jag kan saga att jag kom ganska fort darifran, och hela gruppen sprang annu snabbare darifran. De ar inte att leka med de dar elefanterna, och jag skulle inte vilja bli ihjaltrampad. Men all vantan och tidig morgon var definitivt vart det! Jag skulle vilja uppleva allt igen!

Upp & ner

Har just kommit till ett stalle som ligger inne i jungeln och det var absolut inte en dag forsent! Har ar det fullstandigt fantastiskt! Hoga berg runt omkring, knapptyst, massa skog och en underbar pool dar jag ligger och skvalpar runt och njuter.

De sista dagarna har mitt humor svangt upp och ner, inte sa mycket pga att jag har tyckt att det har varit jobbigt med Indien, utan mest for att vi har sett en massa tempel. Tempel, tempel, tempel och sa mojligen ett och annat palats. Hjalp!
Turen jag har varit pa har gatt fran Madurai, forbi Pondicherry, Mamallapuram och sa Mysore. Tror inte ni vet var det ligger, och det gjorde inte jag heller, men jag kan beratta att det ar himla massa resande mellan dessa stallen. Och varmen har inte direkt gjort det latt.

Eftersom jag kan bli lite "grumpy" om jag inte far bestamma sjalv (kan vara en dalig egenskap, men aven en bra), har jag tagit tillfallet i akt och inte foljt med pa alla turerna utan mest sett det som ett latt satt att komma till de olika staderna. Turen har absolut inte varit nan chartrad tur, utan allt har varit med lokala tag, bussar och enkelt boende, vilket passar mig. Men det har varit lite for mycket pa programmet och for lite tid till egen upptacktsfard. Sa jag har helt enkelt tagit saken i egna hander och gatt till stranden, hangt pa ett beachkafe och gatt pa egna upptacktsfarder antingen ensam eller tillsammans med nagra fran gruppen, for det ar iallfall 2 stycken som har haft samma upplevelse som mig.

Vi har haft riktigt harligt och njutit av det stilla livet som man ska uppleva nar man har semester. Man maste inte se ALLT pa en gang. Nar vi var i Mamallapuram satt vi och hangde pa ett beachkafe i 6 timmar, spelade tarning, drack lassis och njot av att titta pa fiskarna pa stranden, medans de andra galningarna sprang runt i den stekheta solen for att kolla pa tempel och stenhuggare. Jag kanner inte att jag missade nat iallafall, utan snarare sagt upplevde jag mer.

Snart ska jag pa nattsafari och hoppas jag far se massa djur igen! Ikvall ska jag annars dricka cocktails och titta pa stjarnorna :)