Iförd träningskläder, åkandes på ett par ordentligt klistriga skidor och med stavar som sitter bergfast i handen såg jag skylten efter klättrandet upp för den första branta backen: Mora 88 km.
En aning knäckande, men ibland överraskar man sig själv med att ens hjärna har en förmåga att dra fram den mest positiva sidan av sig själv. -88, det var ju det året Celine Dion vann ESC. -78, då föddes jag, -68 föddes min bror osv.
Sträckan i kilometer, blev omvandlat till årstal med diverse människor som var födda eller särskilda händelser som hade hänt just det året. Fint, och effektivt. Är det det som kallas mental fokusering?
Vackert väder, fina spår och glädje som byttes till lite mindre fina förhållanden de sista 3 milen. Soggiga uppkörda spår, ett lätt regn och skidor som sög fast i den blöta snön. Inte mycket fick man gratis, eftersom det även var ett evigt kryssande runt människor som inte kunde fatta att högertrafik även gäller skidåkning. Bitvis jobbigt, men vilken njutning när jag gick i mål.
Jag gjorde det! En euforisk känsla fyllde min kropp, och ibland har jag svårt att förstå att det är sant. Jag har åkt 90 km i Fäders spår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar