Ett annat liv

Var borjar historien? Historien om min aldsta van, som funnits i mitt liv genom vatt och torrt sedan jag var 2 ar. Vi som slitit, skrattat, lekt, gratit och brakat oss igenom livet, for att 26 ar senare ha utvecklat var vanskap till ett systerskap.

Vi kunde aldrig nagonsin ha motts.

Annamaria foddes i Brasilien, av sin biologiska mamma som blev lamnad av sin man nar Annamaria lag i magen. Ensamstaende med 3 barn, alla under 2 ar, skulle bli en nastintill omojlig uppgift. Ett hjartskarande beslut togs; Annamaria bortadopterades. Overlamnades av sin biologiska mamma direkt till sina foraldrar som var utstationerade i den lilla staden Itajubá. Sverige blev hennes land.

Tillsammans har vi nu besokt Annamarias biologiska familj. En ara att fa folja med, och det ar svart att beskriva i ord de kanslor som kom och den upplevelse vi fick. Starkt, vackert, rorande och sorgligt, men mitt i allt detta ett gediget lugn. En naturlighet som gjorde det avslappnat och fint, trots det maktiga. Graten blandades med manga skratt, och fragorna och kanslorna fick sina svar.

Forvirrat sprak. Engelska blandades med portugisiska och svenska. Ett och annat ord spanska och italienska. Kommunikationen gick fint, mest tack vare fantastiska Nino, som kunde bygga broar over vatten.

Hur hade livet sett ut om Annamaria hade bott kvar? Jag ar glad att hon finns i mitt liv.

Annamaria lamnade Itajubá i tarar, men med en kansla av lugn inombords. Hon kommer tillbaka, kanske om nagra ar, men fragorna har stillats.