Lisa för själen

Ligger på Caros soffa och musik strömmar in i mina öron. Känner mig upprymd och lite förväntansfull, men kan egentligen inte sätta fingret på varför. Kanske är det de senaste dagarnas upplevelser som har höjt förväntningarna, kanske är det musiken som får mig att känna mig kär i livet.

Musik förmedlar så starka känslor att jag ibland bara ligger på golvet och filosoferar. Drömmer mig bort i min fantasivärld, där alla tankar får sväva fritt. En och samma låt kan få mig att börja gråta och tycka att livet är ganska deprimerande, för att en annan dag väcka mina innersta drömmar och få mig att känna att jag inte ska kasta bort mitt liv. Kents "Mannen i den vita hatten" kan få mig att svänga mellan dessa ytterligheter. Fina ord, där vi finner essensen i vårt liv i låtens slutskede: "men älskling, vi ska alla en gång dö"

Riksgränsen, Kiruna och Lofoten. Så vansinnigt vackert att man blir mållös. Kiruna är egentligen inte bildskönt, men väcker en nostalgikänsla hos mig som är oemotståndlig. Inte kunde man tro att mina 4 år i Kiruna i åldern 6-10 år skulle sätta så djupa spår, men jag känner mig hemma på ett sätt som är svårt att förklara. Detta karga landskap, snö och fjäll. Vackert.

Caro kom till Riksgränsen för en vecka sen och vi har åkt skidor, klättrat upp på Nordalsbranten, åkt till Kiruna och sett allt som är värt att se (inkl. Ishotellet) och gått på topptur. Vaknade upp i onsdags: sol! Martin (brorsans frus lillebror som vi bodde med i husvagnen) hade redan stuckit iväg, och vi ville inte vara sämre. Nu skulle vi upp på Rombakstøtta som har en fantastisk utsikt över Narviksfjorden. Äntligen! Molnfronten och dimman halvvägs in i Norge fick oss dock på andra tankar, så vi vände och körde till Vassijaure istället.

Vi valde inte den lättaste vägen att komma upp på Vassitjåkka, dumma som vi var. Klättrade rakt upp för fjället, stighudarna satt fast men isen gjorde att jag slant och Caro var tvungen att dra upp mig med sin stav. Dags att gå med skidorna på ryggen istället, man får inse sina begränsningar. Väl uppe på fjället ett par timmar senare var vi helt hänförda av den vackra utsikten. Solen flödade över den lappländska fjällkedjan, och över Norge låg en molnfont som gav en häftig kontrast. Värt allt slit flera gånger om. Åket ner från toppen och ner i en ravin var full med pudersnö och vi var helt lyriska när vi kom ner. Kan det bli bättre än så här?

Har varit i Lofoten på vägen till Bodø. Öppet hav, höga fjällformationer och små pittoreska byar. Lisa för själen. I Henningsvær hängde fisken på tork, och hela byn andades ett gediget lugn. Vi satt på klipporna och beundrade utsikten. Ville stoppa tiden.

Tog Hurtigruten från Lofoten till Bodø sent på kvällen, sov inne i salongen, där de rika turisterna nog undrade vad det var för sunkiga människor som låg där och sov som ett par uteliggare. Vi fick deja vù till när vi sov på en parkbänk i Belgrad när vi var på Interrail i Östeuropa för 3 år sen. Rolig upplevelse.

Fina dagar.