Riksgränsen

Tänk er snö, snö och åter igen snö så långt ögat ser. Vädret ändrar sig snabbt från att ha varit sol, till fullständigt flatljus, sen kommer ett kraftigt snöfall, dimma och blåst och allt ändrar sig på bara några timmar. Allt detta har hänt idag och det är Riksgränsen i ett nötskal. Jag älskar det! Här känner man sig verkligen levande.

Man kan lugnt snacka om att det är kontraster att komma hit från Indien. Men jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att göra det, för skidåkningen är helt fantastisk, och jag har fått det bästa av två världar.

Var ute och uppe på fjället kl 9 idag. Kors i taket! Det snöade igår kväll, så jag kunde knappt sova inatt eftersom jag så himla gärna ville ut och åka puder. Träffade brorsan och hans kompis i liftkön, och eftersom de är locals så drar de ut en på galna äventyr. Hur bra som helst! Vi kastade oss ut för berget, hoppade från små klippor, och kände på den härliga snön. Jag har aldrig varit den stora hopparen, men det är alltid bra när man får utmaningar och det är en av de sakerna som jag vill förbättra som skidåkare. Kastade mig ut för en klippa på ca 3 meter, och landade perfekt. Blev så sjukt glad! Drog vidare och kände mig fri som en fågel med massa nytt självförtroende. Lite längre fram hör jag brorsan ropa: "Fia, akta!" Men jag är redan i luften, och hinner tänka: "Äh, det är nog inte så långt ner". Det var det. Jag tumlade runt, studsade på huvudet och skidorna flög åt alla håll. Jag hade kört ut för ett stup. Ups! Det gick bra, så inget att vara rädd för och det är en herrans tur att man kör med hjälm och ryggskydd. Tydligen såg det ganska våldsamt ut.

Otroligt svårt att se var alla stup och stora stenar är här i Riksgränsen, för när flatljuset drar in, ser man inte ett dugg. Men friskt vågat hälften vunnet, och utan utmaningar blir man aldrig än bättre skidåkare. Jag trivs som fisken i vattnet här!