Denna vecka har jag varit urolog-underläkare. Sofia, denna vecka kan väl du vara på urologen, det finns ju ingen där. Det var så jag och min kära stafett-överläkare, som jag jagade överallt eftersom han aldrig visste var han skulle vara. Två förvirrade höns, eller var det så att den blinda ledde den andre blinda.
Vad annat kan man göra än att fråga, fråga och åter igen fråga. Tycker nästan synd om sjuksköterskorna som hela tiden ska lära upp nya underläkare (och till råga på allt får nya överläkare titt som tätt) och det är vi som ska bestämma och ta beslut fastän de har jobbat i 20 år och har betydligt mer erfarenhet, men mycket mindre i lön. Kan inte vara helt kul. Beundrar dem för deras tålamod.
Höll idag annars ett föredrag för de andra kirurgläkarna på konferansen. En artikel om akut divertikulitis. Roligt och motiverande, fick fina vitsord och beröm. Kändes skönt, eftersom jag alltid får rampfeber när jag ska hålla föredrag, speciellt när jag vet att det är en hög med överläkare som sitter där och glor just på mig. Men de kloka säger att en viss nervositet skärper ens sinnen. Tror de har rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej kompis! Hoppas det går bra med pillesnopp-praktiken :)
Hur går det annars? Golfar du mycket, Capoeirar?
Äh. Jag ringer sen istället! Nu ska jag ut i solen, kram till dig
diverticulit hetere
Sorry, men det heter faktiskt diverticulitis på engelska, så what the f**k...och om man ska skriva det på svenska så är det divertikulit ;)
Skicka en kommentar