Stödet jag behövde

Sitter precis och funderar på om jag ska ta och köpa mig en fin liten lägenhet. Här i min lilla stad.

Om ärligheten ska fram, så trivs jag inte alls i min lägenhet. Den ligger alldeles för mycket i skogen, det är långt till stan och den är nåt vansinnigt mörk efter att en mindre begåvad arkitekt har satt en massiv träpanel på balkongen och ett tak som sticker ut över balkongräcket, så inget ljus kommer in. Nu har jag sagt det.

Det som är positivt är att lägenheten ligger 2 min från sjukhuset.

Har varit på jakt efter en ny bostad. Kollat mäklare, ringt bostadsförmedlingar och privatpersoner. Hittade en fantastisk lägenhet vid vattnet, välvårdad med snetak. Blev förälskad direkt. Priset var också en bråkdel av vad det hade kostat i Stockholm. Vill ha, vill ha, vill ha. Nu gäller det bara att få ut tanten.

Mamma var på besök i helgen, och hon kom i rättans tid. Herregud, vad sur jag kan blir på henne. Hon kan irritera mig så jag nästan flyger i taket, men vi kan också ha enormt trevligt. Som denna helg.

Hon hjälpte mig att ta beslutet att jag måste flytta. Bra stöd, och vi var avslappnade i varandras sällskap. Åkte runt i omgivningarna och slappade på vårt landställe. Sverige är verkligen vackert och vad skönt det är att bara vara.