Kaos

Kaos. Hemma i ett kaos. Flyttkartonger överallt och ett förvirrat liv. Vill på semester igen... Vill nog egentligen inte börja mitt vuxenliv, fastän det är en resa bara det.

Hela min familj flyttar samtidigt, det är nästan ett skämt. Pappa flyttar från villan och har köpt min systers lägenhet, mamma har köpt min brors lägenhet inne i stan och han ska flytta tillbaka till Kiruna, min andra bror har köpt mina föräldrars villa, min syster flyttar till ett radhus och jag flyttar från Köpenhamn till en liten stad i Sverige. Allt detta samtidigt. Eller drömmer jag?

Städar, packar, fixar och kollar igenom gamla minnen. Var jag inte nyss 12, eller 18 eller varför inte 23. Vad hände? Vad länge sen det känns, fast ändå inte. Gamla dagböcker rotas fram. Vilken utveckling, objektet för min kärlek har växlat men samma tro har alltid har funnits där. Gamla kärleksbrev sätter tankarna igång. Livet går vidare fastän man inte trodde det, och vad bra det blev. Mitt uppe i ett förhållande tror man det är för evigt, men vad är egentligen det? Aldrig roligt att såra någon eller bli sårad. Det gör otroligt ont på vilken sida man än står. Livet kan vara passionerat, man får bara våga riskera lite. Så jävla surt när man inte är där längre, men passionen kan väckas igen. Även om man inte tror det. Friskt vågat, hälften vunnet. Så sant att jag mår illa blandat med en viss förtjusning.

Finns människor som man möter som har en enorm effekt på en, trots att man egentligen inte känner varandra. Som får en att känna det där lilla extra, det där lilla bubbelbadet som är på väg att startas upp. Kemi, personkemi. Fan, vad svårt det är. Inget vi kan ta på...men ändå så vansinnigt viktigt. Sätter igång tankar och känslor som man inte kan stoppa, fastän man ibland vill. Känslorna vinner över förnuftet. Skulle det inte vara lättare om man kunde stänga av sin hjärna ibland? Trycka på on/off.