För musikälskare

Ett galet regnande, en fullständig leråker, ett klafsande i gyttja där ens stora skräck är att ramla och riskera att bli insmord i en gäggig sörja som stinker av: ja, skit.

Fast jag gillar det. Eller för att beskriva det mer; egentligen gillar jag inte själva tältandet i gyttjan där man vaknar upp stel som en pinne med ena armen i en vattenpöl, utan det är livet på festivalen som jag vill åt. Nu fick jag det bästa av världar. Sov i byen och hängde på Roskilde när koncerterna spelade. Otroligt bra musik, spännande människor och ett liv totalt olikt det man annars lever. En paus från omvärlden.

Fick frågan på jobbet om jag inte var för gammal för Roskilde. Den kommentaren kommer typiskt från människor som aldrig har varit där. Åldern spelar ingen roll, det är musiken man vill åt. Folk från alla samhällsskikt, alla åldrar och med vitt olika musiksmak. Det är det som gör Roskilde unikt.
Om vädret är på topp finns det inget bättre ställe för musikälskare.

Bäst i år? Så svårt. Många band har sin charm, och det man blir gladast av är de man inte känner till från början. Bra att vidga sina horisonter. Men Björk som förtrollade i ett hällande ösregn, RHCP som visade en annan sida av sitt musikaliska jag, Maipei med sitt coola band, eller varför inte vilt dansande till Trentemöller eller sjukt sköna The Whitest Boy Alive. Listan kan göras lång. Kan inte välja ett band, så svårt att gradera musik.

Åkte förresten förbi sjukhuset Roskilde, där jag var i klinik för bara ett halvår sen. Glad att jag inte jobbar där nu.

För övrigt är jag fantastisk glad över att jag satte ner foten, innan Roskilde, i min relation till honom. Det är en av de bästa sakerna jag har gjort. Känner mig flera kilo lättare och väldigt nöjd.