Sista dagen i Kbh

Så var dagen här...sista dagen på jobbet på psyket i Köpenhamn. Och faktiskt sista dagen i min Danmarksepok. Vad hände??

Usch, nu känner jag mig riktigt sentimental. Bott här i 7 år, och nu är detta slut. Känns galet, märkligt och sorgligt, men också spännande och jag känner mig förväntansfull inför vad som ska hända i framtiden. Kasta sig ut i det okända.

Får lite lite flashbacks till den kaotiska tiden efter gymnasiet, då man famlade i mörkret efter stenen att sätta sin fot på. Fast då hade jag absolut ingen aning vad jag ville med mitt liv, och var trots allt väsentligen yngre. Man kan ju hoppas på att man har lärt sig lite med åren...blivit mer vis. Även om jag ibland tvivlar starkt på det.

Köpenhamn finns alltid kvar, och jag har fina vänner kvar i stan, som jag gärna vill komma och hälsa på så ofta jag kan. Tror det blir bra att komma till en liten stad, där jag kan få utlopp för mina friluftsintressen och komma in i jobbet. Gillar inte stora sjukhus där man ska ut med armbågarna för att komma fram och man blir en super-kandidat, och det var därför jag valde ett litet sjukhus. Där kommer man oftast snabbare i i rollen, och får ta ett stort ansvar.

Dessutom är det inte värre än så att det tar 3 timmar med bil till Stockholm och Oslo, och om jag vill resa vidare därifrån kommer jag lätt till Köpenhamn. Det är lätt att ta sig därifrån, om man vill, och det var faktiskt ett av argumenten till varför jag valde det. Kiruna, som också var på tapeten, kan man verkligen inte ta sig ifrån om man får ett plötsligt infall...så det försvann ganska fort, trots underbar natur och kanonmöjligheter iform av skidåkning, vandring, klättring etc.

Nya möjligheter, nya utmaningar. Man får leva i känslan en stund att det känns lite vemodigt att lämna det trygga och invanda, men sen lägga det åt sidan. Se framåt och tänka: Detta blir spännnade!

Dessutom är jag ju ledig nu i 6 veckor, då jag bland annat ska dra till Indien och Riksgränsen. Jag borde faktiskt inte klaga, för det är inte alls synd om mig känner jag nu... Nu fick jag resfeber istället :) Det svänger fort i känsloregistret!