Dagen då allt gick fel

Kastar mig ut från sjukhuset och in i bilen. Nu börjar färden mot söta bror, vårt stolta grannland i väst. Hinner tänka: vad skönt det är att ha bil. Om några timmar kommer jag ångra det.

Träden susar förbi, solen strålar från en klarblå himmel och en älg springer över vägen. Sjunger i kapp till musiken och känner mig fri. Färden går bra, ända till jag kommer in i Norge.

Små små slingrande vägar, 60 och 70 vägar, folk på väg för att fira sin nationaldag. Helt plötslig är jag vilse. Fan, satt i mina egna tankar. Var är jag nu? Skräcken börjar komma. Hur ska jag nu hinna?

Hinner inte. Väl framme på flygplatsen, står en sur incheckningstant och vägrar ta emot mig. Du måste köpa en ny biljett. Ringer mina vänner. Ett nytt förslag kommer flygande: Ta nattåget. Kör som en galning mot Oslo. Parkerar som hastigast på Oslo S och får tag på en sittplats på tåget. Ja, nu kommer det hela lösa sig. Men fel hade jag.

Kör runt, runt och åter runt. Vart finns det en parkeringsplats inne i Oslo för fyra dagar? Svaret är: ingenstans. Eller för att precisera det hela lite mer; parkering är tillåten i max 2 timmar, annars får du stå i parkeringshus. Parkeringshus i 4 dagar, som skulle gräva ett 1200kr djupt hål i min plånbok, förutom den tågbiljett jag nyss köpt för 700kr. Nej, tack.

Hedda ringer och säger att jag ska köra till Asker för att parkera. Nu är det inte kul längre. Bilen hindrar mig från att komma dit jag vill; Bergen. Krånglar mig ut ur stan, kör olagligt. Stressad hittar jag en parkeringsplats precis vid stationen, men var är automaten? Helt borta. Det kan inte vara sant? Varför fungerar ingenting? Klockan är mycket, ingen rör sig i området. Ingen att fråga. Kan inte hoppa på tåget utan att betala parkeringsavgift. Bilen kommer vara borta när jag är tillbaka. Går inte.

Förvirrad. Ger upp. Tiden har besegrat mig. Vad ska jag göra?

Stina och Hedda ringer. Ge inte upp. Ta morgontåget.

Men var ska jag sova? Klockan är över midnatt, men får ett infall. Stod det inte på facebook att Louise var i Oslo? Louise, min räddare i nöden. Ta mig under dina vingar och skydda mig mot det onda.

Sover hemma hos Louises pappa. En ny dag gryr och jag står på Oslo S igen. Nu ska det inte gå fel. Lämnar bilen till Louise och kommer mig på tåget. Alla kan pusta ut. Rufsigt sovhår, en massa kaffe och 7 timmar senare, är jag framme i Bergen.

Vilken historia!! 1400 kr fattigare och en himla massa problem på vägen, men väl värt det för att fira nationaldagen, som inte ens är min.