Att känna

Förvirrade tankar flyger genom huvudet. En litet orosmoln formar sig i horisonten. Sakta kommer det krypande. Den gnagande magkänslan. Det jag inte vill känna. Ta bort. Ignorera.
Lönlöst att ens försöka trycka undan. Kommer med våldsam kraft och slår undan benen. Acceptera. Men hur lätt är det?

Ett aktivt liv. För att glömma? För utmana mig själv? För att jag mår bättre?
Är det här mitt liv? Vill jag det här?

Vill inte känna, bara vara. Men så svårt. Livet sätts på sin spets, för kort för att kastas bort. Möten som får en att inse vad som är viktigt. Vara lycklig, men hur defineras det? Magkänslan bestämmer vad jag vill, får mig att känna efter.

Förändringar skapar kaos, ro, nya möjligheter blandat med tvivel. Är min kropp i balans?