För lite sömn, 60 timmars vecka på sjukhuset, fortfarande inte helt återsälld efter festandet i Bergen, intensiv golfträning och Capoeira workshop hela helgen. Inte konstigt att man känner sig ur balans. Det finns ofta förklaringar på deppiga stunder. Kanske är det befogat, man får känna sig nedstämd, men oftast är det de yttre påfrestningarna som påverkar en.
Vill göra allt, men kroppen säger stopp. Vilken tur.
Läste en intressant artikel om stress och depression. För att antalet sjukskrivningar ska minska, måste stressen i samhället minska. Logisk, kan tyckas, men varför är samhällets krav så uppskruvade? Vem mår bättre av det?
Gladare idag. Lugn dag på jobbet, en inskrivning och sen pappersarbete. Vem trodde att läkarjobbet skulle vara fullt med det? Ett evigt signeringsarbete. Signera inskrivningar, slutanteckningar, remisser, intyg, röntgenbeställningar och labbsvar. Vilken kostnad för samhället. Här skulle det kunna sparas stora summor pengar. När man jobbar inser man hur ineffektivt det kan vara. Tror alla parter skulle bli gladare om vi använde pengarna till annat än pappersarbete.
Fast idag var det bra för mig att det var lugnt. Har annars fått min första löneförhöjning. Känns skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är så kul att kunna följa dina första stapplande steg som läkare, å andra sidan. Om jag känner dig rätt så kör du nog plattan i botten redan första dagen :). Ska bli JÄTTE skoj att du följer med i sommar!! Massa pussar och Kramar från Fisen
jo, jag vill ju gärna göra allt, men inser mina begränsningar. skönt att bli äldre :) fantastiskt kul att jobba, fastän man blir trött. men det blir alla som börjar ett nytt jobb, så man är nog inget undantag.
det blir riktigt riktigt roligt! puss o kram
Skicka en kommentar